Italian Rococo Era Painter, 1697-1768 Italian painter, etcher and draughtsman. He was the most distinguished Italian view painter of the 18th century. Apart from ten years spent in England he lived in Venice, and his fame rests above all on his views (vedute) of that city; some of these are purely topographical, others include festivals or ceremonial events. He also painted imaginary views (capriccios), although the demarcation between the real and the invented is never quite clearcut: his imaginary views often include realistically depicted elements, though in unexpected surroundings, and in a sense even his Venetian vedute are imaginary. He never merely re-created reality. He was highly successful with the English, helped in this by the British connoisseur JOSEPH SMITH, whose own large collection of Canaletto works was sold to King George III in 1762. The British Royal Collection has the largest group of his paintings and drawings.  Related Paintings of Canaletto :. | Entrance to the Grand Canal: from the West End of the Molo dd | named Canaletto Venetie, the Bacino Tue S. Marco on Hemelvaartsdag | Grand Canal | Imaginary View of Venice dfgd | Il Canale Grande a Rialto |
Related Artists:
Archibald M Willard
1836-1918 Archibald M Willard Gallery
Corrado Giaquinto
1703-1766 Italian Corrado Giaquinto Galleries He was born in Molfetta. As a boy he apprenticed with a modest local painter Saverio Porta, (c1667-1725), escaping the religious career his parents had intended for him. By October 1724, he left Molfetta, and along with his contemporaries Francesco de Mura (1696-1784) and Giuseppe Bonito (1707-1789), he trained from 1719-23 in the prolific Neapolitan studio of Francesco Solimena, either with Solimena or his pupil, Nicola Maria Rossi. Throughout his life, Giaquinto was a peripatetic painter, with long sojourns in Naples, Rome (between 1723-53), Turin (1733 and 1735-9), and Madrid (1753-1761). In 1723, he moved to Rome to work in the studio of Sebastiano Conca. He painted in San Lorenzo in Damaso, San Giovanni Calibita, and the ceiling at Santa Croce in Gerusalemme. In March 1727, with Giuseppe Rossi as an assistant, Giaquinto opened an independent studio near the Ponte Sisto, in the parish of Saint Giovanni of the Malva in Rome. In 1734, he married Caterina Silvestri Agate. The first documented work by his hand is Christ crucified with the Madonna, Saint John Evangelist, and Magdalene commissioned in 1730 by king John V of Portugal for the cathedral of the Mafra. In 1731, he received a prestigious commission, to execute frescoes in the church of San Nicola dei Lorenesi: Saint Nicholas water gush from cliff, three theologic and cardinal Virtues, and in the cupola Paradise. The latest restoration confirms Giaquinto stylistic independence from Solimena, and reveals his stylistic dependence on Luca Giordano.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.